Hey ya...

20:03 and we the queue time isn't decreasing in the pace I would like. But what to do?

So this guy has this speech impediment, which shows in the fashion that the guy basically never talks, and if he does the response is delayed by so much one would think he has been smoking way too much pot. But he is a kickass driver. So good, he doesn't even have to show it off. And he is brutal. Brutal in the sence where you go, dude, that's taking it too far....

6/10 for Drive. Too little action, too little depth. But worth seeing I guess...

Movie odyssey.

6:48 on the bus somewhere in the outskirts of scania, southern Sweden. Ryan Adams in the headphones and the inability to fall asleep for the extra hour of shut-eye before work.

We usually find us in these everyday situations just making time go by. I look around at my fellow passengers on this big yellow bus. Homeless EU migrants, cut down your electrical bill, Romney is bound to win etc, flip the page, baby disappears in landslide.

I have reviewed my facebook status, twittered about my awesome sleep session last night, now reaping the reward for being fully rested, queue Ben Howard in the headphones.

And once again, writing in English in my blog, the blog that no one reads, serving like a diary of stuff I have forgot, not had the time to or in another overlooked reviewing with my peers.

Gideon was happy this morning. The ground was dry and his paws stayed clean. a bowl full of food and his master silently chewing away on his cheese and jam toasts, swallowing it all down with a nice warm cup of tea with honey.

Queue rest of the day. 6:57 am now and bus is somewhere I have no idea why people would settle. It is like a place in between the wild and the urban, but failing miserably mimicking either one. Fuck it, either you go urban full out or you go Thoreau and leave society properly and become reliant on your skills as an evolved mammal in the vast nature. But people don't do that anymore. Because sooner or later you have to check in via 5 mpixel picture, shameful copy of the scenery you are experiencing right now to share with everyone. But how do you do something like that without reception?

I am not the one to point fingers, I drink latte, I twitter and I shamelessly exploit all my comforts of the world wide web. The key my friends is to let go, and learn to wait.

What did all this have to do with the initial title of the movie odyssey? Absolutely nothing. But do enjoy your movies. I saw warrior last night. Great movie, truly.

Kickboxing tonight. Truly psyched about it. Time to disconnect and feel alive for at least 2 hours.

Nu är det jul igen

Trodde aldrig man skulle komma och säga detta, men var fan är snön?? Mörkt, dystert och blåsigt men framförallt blött!!!

Snön hade åtminstone gett en lite ljusterapi.

Nya bilder på feta chaos Space Marines kommer på torsdag.

Aj....

UFC 140.

Ortiz vs. Nogueira. Vilken fight. Detta var mästerklass på alla plan. Extrem fysisk uthållighet från båda fighters, och det slutade men att en vilja var starkare än den andra. Ortiz tog sin förlust graciöst, trots att han är nog bittert medveten om att det kommer bli blodigt urin några dagar framöver, för herregud min skapare vilka bodyhits han fick ta emot.

Mir vs. Nogueira. Denna fighten var ett exempel där jag kan hålla med UFC och MMA motståndare att det går för långt. Fighten började lovande och vackert, eller ja hur vackert det nu kan vara när två st 110kg+ killar går loss på varandra. Men detta var två submissionfighters med ganska bra krut i nävarna. Mirs kimura på big Nog var episk, tills de båda inte visste var gränsen gick. Nog med sin "no-tap" mentalitet vägrade ge sig utan ville desperat muskla sig ur situationen. Mir, som har lika frånvarande blick som Doris i "hitta Nemo" och lika mycket styrka som en steroidpumpad flodhäst bara drog och drog och drog och drog tills det sa snap! Klumpigt och helt ovetande ställer sig Mir upp, och tycker "gutt jag vann". Wtf dude, du bröt hans arm. Och inte lite heller. Men det som störde mig mest att alla verkar helt ok med det. Detta är idrott, eller iaf, många vill få det till att vara en idrott och sport med allt vad det innebär. Tror knappast detta ger goda vibbar för de som är tveksamma till denna sport.

En vacker kimura strax innan den går för långt.

Jones vs. Machida. Jones ditt jäkla osportsliga as. Detta är i liga med Zlatan. Självgod, regelvidrig och förtjänar inte titeln. Börjar matchen med att krypa rundor som en mask på golvet för att INTE bli sparkad på. WTF du ska gå en match i MMA!!!!!Det är meningen att folk ska sparka på dig!!! Sen går matchen på, och den är snygg och Machidas hastighet är sjuk. Killen slår och sparkar med blixtens hastighet. Sen mycket vackert från Jones en guiloutine choke enligt alla konstens regler. Men han släpper inte.... Visst Machida tapar inte. FÖR ATT HAN DÄCKAR!!!! Då ställer jag mig frågan, detta är lätt tungvikt. Detta är killar på nästan 90kg. Känner man inte när en 90kgs klump hänger från ens armar? Slutar man inte strypa när man dessutom vet att det är en människa? Ok ok jag kanske är lite väl hård här. Det är trots allt match. Men sen då? han bara släpper Machida som en säck potatis på golvet, huvudet ner först och går därifrån, och kollar inte med sin motståndare förrän Jones tränare skäller ut honom om att skaffa sig fans.



Två matcher som visar den mörkare sidan av en krävande sport.

Inför helgen.

Oj oj oj kära vänner nu är det snart dags för helg igen och en fin helg kommer det vara.

På personliga planet tänkte jag börja helgen med att sparkas lite på träningen idag, för det är nyttigt och ger karaktär. Nough said.


Men men på lördag natt är det fight mellan två jäkligt skarpa fighters Machida och Jones. Två jäkligt duktiga fighters. Jones har en renodlad MMA stil med klockrena Muay Thai och Muay Boran inlägg, Machida, en sammanbiten japan med hård Karate och Jujitsu skolning. Det här är verkligen österländskt möter västerländskt. Det kommer bli en våldsam fight. Och fight kortet är inte slut där. Frank Mir, Tito Ortiz, Nogueria x2, vad kan man säga? Fantastiska fights hela kvällen. Missa det inte!


Känner jag mig rätt så blir det träning söndag, följt av matcherna följt av nörderi med Warhammer målning. Det kommer lite uppdateringar på det snart då jag gjort en del commission jobs åt en polare. Med airbrush blir allt roligare och det är fan ingen lögn. Det var ett sant nöje att måla en iron warriors landraider med min fina leksak. Ni får en liten sneak-a-peak här.

House of the rising son...

!!!!!!VARNING FÖR SPOILERS!!!!! SONS OF ANARCHY SPOILERS!!!!

Nej inget Typo här. Det ska vara Son inte sun i det här fallet. Damer och herrar, säsong 4 av Sons of Anarchy har kommit till sin ände. Och vilken jävla säsong. Sista avsnittet var något av det mest WTF for real? moment jag upplevt.



Summering:

Under fjärde säsongen av SoA kommer grabbarna ut ur finkan efter ett hyfsat långt straff. De hinner knappt vara ute mer än några minuter förrän de blir bittert påminda om att det finns en ny sheriff i stan.

Clay, hungrig efter pengar och makt, som inser att hans dagar som president är räknade drar in klubben i en härva av drogkarteller och en uppsjö av hemligheter, svek och lögner.

Jax gör allt för att hitta en väg ut så han och Tara kan ta sig ifrån Charming och börja om på nytt med sina två söner.

Under säsongens gång får vi se ett brutalt mord inom klubben, där en desperat och panikslagen Clay skjuter ihjäl Piney kallblodigt med hagelgevär. Stackars Piney får ligga och ruttna i sin stuga ett par dagar då Unzer och Gemma gör allt för att röja spåren. Men intet ont anande åker Opie upp till stugan för att hälsa på sin farsgubbe och POW!!! Unzer berättar snällt för Opie vad som hänt, som oavkortat åker och skjuter Clay (ganska logiskt). Clay, den seglivade jäveln överlever och ligger på intensiven med hål överallt. Som grädde på moset kommer Jax och klipper hans presidentpatch och ber honom gilla läget.

Och varför gör Jax då detta? Jo, Clay försökte döda Tara, men lyckades bara se till att hennes karriär som neurokirurg krossas i samband med att hennes hand kläms sönder under ett kidnappningsförsök, som man tror är kartellen, men TADAA det är CIA. Och då sitter man där snällt vid sista avsnittet och tänker "Vad fan missade jag precis?". Jo kartellpojkarna Romeo (Dany Trejo) och C:o är ju undercover killar, hallå! Jax min när han får reda på det kan endast likställas med någon som försöker räkna ut roten ur pi.

Och stackars stackars drottning Gemma. I de sista sekunderna av säsongen tänker hon "yes I got this shit in the hole!" men ack så möts hon av en familjär syn av sin son sittandes vid bordshuvudet, med sin drottning Tara, armen lagd över Jax bröst, fade in memory lane, såsom en gång Gemma stod över JT när han blev president.

Spekulationer.

Jaha? Wtf!?!?! Jax president, Opie syns inte till trots att han är tilltänkt VP. Chibs är ny SgtaA. Juice har fått rendraget register och försöker inte hänga sig i kedjor mer. Tig är lite häpen över allt som händer men gillar läget. Stackars Clay är uppkopplad till fler sladdar än han kan räkna till och Gemma är inte längre centrum i sitt eget universum. Och mitt i alltihop sitter Unzer och röker holk hemma hos Clay och Gemma.

Så vilka blir nästa fiende? Jo, irländarna vill bara jobba med Clay, Niners är förbannade för Tig körde över ledarens flickvän, tillika en maffiaboss dotter. CIA tvingar Jax att stanna så de kan fånga IRA, slå ut RICO och kontrollera politiken i Sydamerika. Gemma är förbannad, Clay är ledsen och Bobby(!) sitter inlåst.

Vad som än kommer att hända. Kommer det vara jääääkligt fett.

Punched in da face!

Då har det varit helg och en jäkla smäll till helg har det varit. Jag pratar om inget mindre än TUF finalen för säsong 14. Och vilken säsong det har varit. När man jämför med säsong 13 där en myspys Dos Santos och en frånvarande Lesnar, i säsong 14 ersätts av de två eldsjälarna Miller och Bisping.

Inte nog med det, vilka fighters det har varit den här säsongen. De två nya viktklasserna Feather weight och Bantam weight går in i UFC med bravur. Super högt tempo, maximal teknik och oändlig underhållning.

Finalen begav sig sent natten mellan lördag och söndag på Palms hotel i Las Vegas. Utöver de självklara finalfighterna fick några runner ups mötas samt fjolårets vinnare fick sin tredje raka vinst inom UFC.

Diego Brandao imponerade bland featherweights killarna med att vinna på en armbar, ett move som vi inte förväntade oss av denna ettriga knockout maskin. Jag tror hela världen utbrast "ouch!" när de såg vad Brandao gjorde med Bermudez arm.


Men sen kom vi till kvällens huvudnummer. En mellanvikts match mellan Jason "Mayhem" Miller och Michael "The Count" Bisping. Jag som många andra ur the monkey cult höll våra tummar hårt för att Miller skulle göra slarvsylta av Bispings leder på marken. Men tji fick vi. Redan efter första ronden fick vi se en fullständigt utgasad, utpumpad och sliten Miller. En gard som såg ut som att han försökte lyfta blyklumpar kunde inte stoppa Bispings tekniska jog-and-jab taktik.


Ja Miller var ingen vacker syn efter matchen. Jag bara tänkte va fan har pågen gjort? Har han helt och hållet undvikit löpband och elevationsmask? Han hade ta mig fan inte ens en suck till kondis under matchen. Mycket underkänt för Miller, dessutom på sin UFC comeback match.

Detta säger dock egentligen väldigt lite om Bispings prestation. Vann han för att han var bättre? Nej. Vann han för att han var bättre förberedd? Ja. Bisping såg ut som en idrottare. Han var fräsch, utvilad och redo för att döda. Miller såg svullen, uttorkad och trött ut, redan innan matchen hade börjat. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att han suttit uppe hela natten lirat Undisputed i hopp om att lära sig moves som Bisping gör på Hard nivå. Skämt åsido, men ändå.

Bisping sa det däremot själv efter matchen, "jag är trött" och "första ronden duger inte i en titelmatch". Och ta mig fan vad imponerad jag blev av Bisping för första gången. Han är en försiktig och ensidig fighter. Han har ett fantastiskt takedown försvar, det måste sägas, men det är typ det. Snygg boxning och kickboxning teknik, men där är ingen dynamit i slagen. Där är liksom inget kräm. Hade han verkligen varit hårdare och bättre än Miller, hade matchen inte varit i nästan tre fulla ronder. Jag har en nyvunnen respekt för Bisping, men han kommer, om han inte drastiskt ändrar sin fighting stil, att aldrig få hålla en titel för han når inte riktigt fram.

Vad anbefaller Miller, gör om gör rätt. Bully beatdown och Strikeforce ska du nog lägga på hyllan och börja hitta tillbaka till din killer instinct. Träna rätt, och återhämta rätt. Så blir revansch mot Bisping något helt annat...