tisdag 6 december 2011

Punched in da face!

Då har det varit helg och en jäkla smäll till helg har det varit. Jag pratar om inget mindre än TUF finalen för säsong 14. Och vilken säsong det har varit. När man jämför med säsong 13 där en myspys Dos Santos och en frånvarande Lesnar, i säsong 14 ersätts av de två eldsjälarna Miller och Bisping.

Inte nog med det, vilka fighters det har varit den här säsongen. De två nya viktklasserna Feather weight och Bantam weight går in i UFC med bravur. Super högt tempo, maximal teknik och oändlig underhållning.

Finalen begav sig sent natten mellan lördag och söndag på Palms hotel i Las Vegas. Utöver de självklara finalfighterna fick några runner ups mötas samt fjolårets vinnare fick sin tredje raka vinst inom UFC.

Diego Brandao imponerade bland featherweights killarna med att vinna på en armbar, ett move som vi inte förväntade oss av denna ettriga knockout maskin. Jag tror hela världen utbrast "ouch!" när de såg vad Brandao gjorde med Bermudez arm.


Men sen kom vi till kvällens huvudnummer. En mellanvikts match mellan Jason "Mayhem" Miller och Michael "The Count" Bisping. Jag som många andra ur the monkey cult höll våra tummar hårt för att Miller skulle göra slarvsylta av Bispings leder på marken. Men tji fick vi. Redan efter första ronden fick vi se en fullständigt utgasad, utpumpad och sliten Miller. En gard som såg ut som att han försökte lyfta blyklumpar kunde inte stoppa Bispings tekniska jog-and-jab taktik.


Ja Miller var ingen vacker syn efter matchen. Jag bara tänkte va fan har pågen gjort? Har han helt och hållet undvikit löpband och elevationsmask? Han hade ta mig fan inte ens en suck till kondis under matchen. Mycket underkänt för Miller, dessutom på sin UFC comeback match.

Detta säger dock egentligen väldigt lite om Bispings prestation. Vann han för att han var bättre? Nej. Vann han för att han var bättre förberedd? Ja. Bisping såg ut som en idrottare. Han var fräsch, utvilad och redo för att döda. Miller såg svullen, uttorkad och trött ut, redan innan matchen hade börjat. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att han suttit uppe hela natten lirat Undisputed i hopp om att lära sig moves som Bisping gör på Hard nivå. Skämt åsido, men ändå.

Bisping sa det däremot själv efter matchen, "jag är trött" och "första ronden duger inte i en titelmatch". Och ta mig fan vad imponerad jag blev av Bisping för första gången. Han är en försiktig och ensidig fighter. Han har ett fantastiskt takedown försvar, det måste sägas, men det är typ det. Snygg boxning och kickboxning teknik, men där är ingen dynamit i slagen. Där är liksom inget kräm. Hade han verkligen varit hårdare och bättre än Miller, hade matchen inte varit i nästan tre fulla ronder. Jag har en nyvunnen respekt för Bisping, men han kommer, om han inte drastiskt ändrar sin fighting stil, att aldrig få hålla en titel för han når inte riktigt fram.

Vad anbefaller Miller, gör om gör rätt. Bully beatdown och Strikeforce ska du nog lägga på hyllan och börja hitta tillbaka till din killer instinct. Träna rätt, och återhämta rätt. Så blir revansch mot Bisping något helt annat...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar